Livet förändras vart jag än går.
Visst är det ganska sjukt att tänka på att för ett år sedan låg jag med cellgifter, stoppade i mig mängder av olika tabletter varje dag, var trött, hade kanske ont, orkade inte göra så mycket, hade inget hår, var sjuk. Jag var trots det positiv, jag ville bli frisk. Jag visste att jag skulle bli frisk. Jag skulle inte dö sjutton år gammal, jag skulle ta studenten, gå på college, resa runt, jobba, må bra, sen kunde jag dö. Självklart fanns det stunder då jag grät, då jag inte orkade, och hela tiden ville jag bara vara frisk igen - gå i skolan, gnälla över allt skoljobb, ha föräldrar som inte var stressade hela tiden, leva livet som jag brukade.
Så fort jag känner mig lite nere så tänker jag tillbaka till förut, vilket jävla helvete det var. Idag lever jag mitt liv precis som jag brukade göra, vem kan ana att jag varit så sjuk? Jag går i skolan som vanligt, jag äter inga mediciner, jag är inte på sjukhuset varje vecka, jag har inte ont, jag har hår, jag är frisk. Och framförallt är jag så jävla lycklig.
Kommentarer
Postat av: mamma
Tänker oxå tillbaka hela tiden,svårt att låta bli.., eller,inte så att jag går o tänker efter, utan känslan finns kvar i kroppen. Mår skitdåligt över hur det var då.MEN, det var ju inte bara jämmer o elände,jag tycker nog vi hade en hel del `mysiga´stunder oxå ,bara du o jag :).Småsaker som att lämna sjukhuset o handla på maxi,äta på donken eller fara till Erik o Stina.Vi lärde oss att uppskatta de små vardagliga sakerna som man alltid tar för givet..Hur som helst; det var då,,nu är nu,o nu är bra :) Nu tar vi dagen för vad den är o går vidare mot nya äventyr! Älskar dej gumman :*
Postat av: Farmor
Och jag är så jävla lycklig att du mår bra nu. Jag har alltid trott på dig och din kapacitet, och det vet du.ÄLSKAR DIG. Farmor
Trackback
