10 oktober 2012
Jag glömmer aldrig hur jag kände, eller kanske jag borde säga vad jag inte kände. Jag kände ingenting. Tomhet. En gnutta rädsla. Någon drog undan mattan och jag föll. Jag var inte frisk. Det var något fel på mig. Jag hade en tumör mellan lungorna. Idag är det två år sedan. Idag är jag frisk, och jag är starkare än vad jag någonsin varit.
