M A L I N P E T T E R S S O N

Idag ställde jag och Felix på våra mopeder, det firade vi med att ta med Jennifer till max och dricka lyxshake.

Min senaste kändiscrush. Så_jävla_het.

Klänning - H&M, Jeansjacka - Gammal, Skor - Din Sko.

Parfym från Kicks, ring & örhängen från Gina Tricot.

Från Din Sko.

Saker jag köpt under veckan. Halsbandet kommer från Gina Tricot och shortsen från Carlings.

Från Ur&Penn. Lite dålig bild, men det är en ödla.

Jag ska prata om min och Jennifers vänskap. Innan jag träffade Jennifer var det alltid jag och Felix, vi gjorde allt tillsammans och var med varandra exakt hela tiden – Vi var, och är, grannar så det var väldigt lätt att träffas.

 

Jag träffade Jennifer första gången sommaren 2001. Jennifers pappa hade åkt förbi min gård många gånger och då sett mig och Felix när vi lekt, så han tyckte att han och Jennifer skulle gå hit och kolla. Jag och Felix var ute, och då kom Jennifer fram till oss och frågade om hon fick vara med – och det är väl klart hon fick.

 

De första åren som jag lärde känna Jennifer tyckte jag bara om henne när Felix inte såg, jag vet inte varför men det var så det var. De gånger jag var med Jennifer ensam älskade jag henne, men om Felix var med så var hon antingen ”okej” eller så gick det inte att vara med henne. Vi var så elaka, vi kunde tillochmed säga åt henne att gå hem. Helt ärligt berodde det nog lite på att hon var jättedålig på TVspel, och det kunde vi inte tolerera eftersom vi spelade TVspel jämt.

 

Men när trean började bytte jag skola till samma skola som Felix och Jennifer, då var vi med varandra jämt. Verkligen JÄMT. Vi ville bara vara vi och inga andra fick vara med, inte ens Felix. På skolgården fanns det ett träd som vi brukade klättra upp i för att slippa Felix för Felix visste inte hur man kom upp. Detta resulterade självklart till att vi blev less på varandra, och då var det jag som blev utanför.

 

Under hela mellanstadiet och ända fram tills vårterminen i sjuan bråkade vi nästan hela tiden, för småsaker som inte ens är värd att bråka om. Vi var så olika och kunde inte riktigt acceptera det.

 

I slutet av sjuan började vi bleka sönder våra hår och ha för mycket smink i fel färg med för mycket kontraster, vi började tycka om samma saker och få samma intressen. Vi gjorde allt tillsammans sommaren 2009 och var med varandra varje kväll, det var då vi började bli väldigt tighta. Sedan dess har det varit vi hela tiden. Självklart har vi stunder då vi bråkar och inte tycker om varandra, men det har väl alla. Man måste bråka ibland, det går inte att alltid vara sams.

 

Jag och Jennifer är så olika så det nästan är skrämmande, men samtidigt är vi likadan. Vi tänker likadant, vi kan prata med blicken och vi kan avsluta varandras meningar. Vi vet vad den andre har haft för sig även om den inte har sagt någonting, för vi känner varandra så väl. Vi börjar säga exakt samma saker vid samma tillfälle och vi tycker och tänker mycket likadant om människor, vi har samma åsikter om hur man kan bete sig och inte, och bäst av allt – vi har samma humor. Folk har påpekat det, att det är så häftigt att vi kan göra så. Att vi känner varandra så väl. Jag tycker det är fantastiskt att vi har det så, det är fint och bevisar hur länge vi hållt ihop. Det finns ingen människa som känner mig så väl som Jennifer, vissa saker vet hon om mig som jag knappt vet om själv.

Jag älskar Jennifer, mest på hela jorden. Hon är systern jag aldrig fick, den bästa människan känner och jag vet att hon alltid finns där för mig i vått och torrt, hon skulle svara om jag ringde fyra på morgonen och behövde hjälp. Jag litar på Jennifer till hundra procent. Jag vet ingenting som är så starkt som vår vänskap är, och det är det finaste jag vet.