Det kommer aldrig va över för mig

I torsdags tog jag och Elin tåget ner till Stockholm. Vi gick till bengans runt kvart över tre och stod där och köade och väntade, 18.10 skulle vi behöva gå men signeringen började 17 och vi stod rätt långt fram så vi skulle nog hinna. Men kön gick _så_jävla_långsamt_ så jag började känna att kanske vi inte gör det? Först vid 18.00 kunde vi se honom genom fönstret men vi var fortfarande inte nära, då kände jag att vi skulle inte hinna. Som tur var så hörde hon framför oss att vi behövde gå, så hon frågade en vakt om vi inte fick gå före så vi skulle hinna med tåget - vi hade ju faktiskt åkt ända från Sundsvall bara för det här. Och det fick vi!! Så 18.07 fick vi gå in, och då fick vi träffa Håkan Hellström. ♥

Var så lycklig så trots att vi blev fast i Gävle i flera timmar och inte kom hem först vid tre, när vi skulle komma hem tjugo i elva, så var jag på bra humör hela kvällen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0