M A L I N P E T T E R S S O N

Förra måndagen fick jag åka hem på permission, det skulle ta tid att få fram provsvaren och det fanns inget annat som skulle göras så då sa dom att vi fick åka. Jag har gått på bio, hälsat på på skolan, fikat och bara umgåtts med mina vänner och haft en allmänt bra vecka, skönt att komma hem. Men nu är jag tillbaka uppe i Umeå, så fort vi kom så berättade Ulf (min läkare) att han hade både bra och dåliga nyheter. Dom dåliga nyheterna är att jag har cancer, hodkins lymfom, men dom bra nyheterna är att dessa cancerceller är väldigt känsliga för behandling och chanserna för att bli frisk är väldigt goda. Ni kan läsa själv om det på länken som jag infogade. 

 

Det här var den diagnos som vi förväntat oss, så vi blev inte chockade eller något. Det känns bara skönt att vi äntligen vet vad det är, att med största sannolikhet kommer bli frisk och att det finns bra behandling för det. Självklart är jag ledsen och rädd, men jag är mest lättad - jag är den som alltid tänker det värsta om saker och ting och det här var ju det bästa man kunde höra förutom "du har inte cancer". 

 

Jag kommer att behandlas med cellgifter, dom ska börja redan nu i veckan. Och sedan en gång till nästa vecka. Har vi tur så får jag åka hem till helgen, och som vi har uppfattat det så kommer det vara bra igen om två månader om jag reagerar bra på behandlingen och allt går som det ska. Men även om allting kanske inte går felfritt, så är oddsen att bli frisk igen fortfarande väldigt höga. Så jag är lugn, det känns bra att veta - nu behöver vi inte fundera mer. Jag kommer inte heller tappa håret utav dom här första behandlingarna, men om det inte går riktigt som det ska så får vi se.